Kriminaltekniker och brottsplatsundersökare

Granskad: Juni 2026

När avspärrningsbanden har kommit upp och de akuta blåljusen slutat blinka, börjar det verkliga detektivarbetet. Medan ordningspolisen jagar misstänkta och utredarna förhör vittnen, är kriminalteknikerns uppgift att få själva brottsplatsen att börja tala.

Kriminaltekniker och lokala brottsplatsundersökare (LokUS) arbetar uteslutande med de fysiska spåren. Målet är att strikt objektivt och vetenskapligt besvara tre avgörande frågor: Vad har hänt? Hur gick det till? Och vem gjorde det? Här går vi igenom vad yrket innebär i verkligheten, vad de letar efter, och hur utbildningsvägen ser ut för dig som vill bli en av dem.

Vad gör en kriminaltekniker?

En kriminaltekniker är en avancerad specialist på att undersöka platser och säkra teknisk bevisning. En av de viktigaste principerna i deras arbete är att de arbetar helt förutsättningslöst. Det betyder att de aldrig letar efter bevis för att ”sätta dit” en specifik person, utan uteslutande för att finna den objektiva sanningen. Deras protokoll används precis lika ofta av försvarsadvokater för att fria en oskyldigt misstänkt, som av åklagare för att fälla en gärningsperson.

Arbetsuppgifterna är extremt varierande och inkluderar:

• Säkra spår: Söka efter, fotografera och plocka upp allt från mikroskopiskt DNA och osynliga fingeravtryck till blodstänk och krutrester.
• Olycksutredningar: De åker inte bara på mord. Teknikerna kallas ofta in vid svåra arbetsplatsolyckor (t.ex. fall från höga byggställningar) för att utreda om ett brott har begåtts eller om ett skyddsräcke brustit naturligt.
• Brand och Miljö: De undersöker orsakerna till allvarliga bränder (mordbrand) samt grova miljöbrott, till exempel olagliga utsläpp eller nedgrävda gifttunnor.
• Rekonstruktion: Genom att analysera vinkeln på ett blodstänk, eller djupet av ett knivhugg, pusslar de ihop händelseförloppet för att fastställa exakt i vilken ordning brottet begicks.

💡 Visste du att… Ibland visar kriminalteknikerns noggranna undersökning att inget brott har begåtts överhuvudtaget. Det som för de första poliserna såg ut som ett brutalt mord, kan genom teknisk analys visa sig vara ett medicinskt sjukdomsfall och ett tragiskt fallolycksförlopp.

Vad letar de efter på brottsplatsen?

En brottsplats är i regel mycket rörig och full av meningslös information. Teknikerns stora kompetens ligger i att kunna ”läsa” rummet och sålla ut det som är juridiskt relevant. De letar primärt efter:

• 🧬 DNA (Biologiska spår): Blod, saliv, hudavskrap och hårstrån.
• ✋ Fingeravtryck: Både synliga avtryck och latenta (osynliga) som måste ”sotas” fram med finkornigt pulver.
• 👟 Avtryck: Skospår eller däckspår som kan gjutas av i lera, snö eller blod.
• 🛠️ Verktygsspår: Mikroskopiska märken på uppbrutna dörrar eller fönster som kan bindas till en specifik kofot eller skruvmejsel.
• 🔫 Vapen och ballistik: Vapen, magasin och tomhylsor vid skjutningar.
• 📱 Digitala spår: Mobiltelefoner, datorer och smartklockor.

Kriminaltekniker eller Brottsplatsundersökare?

Polisen gör stor skillnad på brott och brott när de skickar ut resurser:

• Lokala brottsplatsundersökare (LokUS): Vid vardagsbrott som bostadsinbrott, stulna bilar och skadegörelse är det ofta lokala, specialutbildade ingripandepoliser (LokUS) som åker ut och säkrar basala spår som fingeravtryck och skospår.
• Kriminaltekniker: Den tungt utbildade kriminalteknikern kallas uteslutande in vid de grövsta och mest komplexa fallen:
  • Mord och dråp.
  • Oklara dödsfall.
  • Skjutningar, sprängningar och väpnade rån.
  • Grov misshandel och överfallsvåldtäkter.

Deras expertis är som allra viktigast i fall där det helt saknas ögonvittnen, eller när de inblandade har bestämt sig för att tiga. I dessa fall – så kallade indiciemål – är kriminalteknikerns bevis ofta det enda som kan leda till en fällande dom i domstolen.

Så blir du kriminaltekniker (Utbildningen)

Att ta på sig den vita skyddsdräkten och kliva in på en avspärrad mordplats är en dröm för många deckarfantaster. Men vägen dit är lång och kräver yrkeserfarenhet. Du kan inte söka till kriminaltekniker direkt från gymnasiet eller universitetet.

1. Grundkravet: Du måste redan vara anställd För att få gå polisens kriminalteknikerutbildning måste du först vara anställd vid en regional forensisk sektion inom Polismyndigheten. Det är sedan din chef på den sektionen som beslutar om du ska skickas på utbildningen, baserat på polisregionens behov.

2. Bakgrund: Polis eller Civil

• Poliser: Den absoluta majoriteten (cirka 80 procent) av de som utbildas är utbildade poliser i grunden, som redan har arbetat med brottsutredningar i yttre eller inre tjänst i flera år.
• Civila: Det går dock att bli kriminaltekniker utan att vara polis! Då har man ofta anställts av myndigheten för att man har en tung akademisk bakgrund som efterfrågas, exempelvis civilingenjör, kemist, biolog, brandingenjör eller professionell fotograf.

3. Själva utbildningen (Cirka 1 år) Om du blir antagen väntar en ca 21 veckor lång specialistutbildning (fördelat över ungefär ett år) som till stor del hålls vid Polismyndighetens lokaler i Linköping. Utbildningen blandar tung vetenskaplig teori med verklighetstrogna praktiska övningar på simulerade brottsplatser. Du lär dig planera komplexa undersökningar, dra slutsatser i blodbildsanalyser och – vilket är extremt viktigt – skriva rättssäkra, formella protokoll som håller i en domstolsprövning.

Myten om NFC

Ett mycket vanligt fel som görs i både media och filmer är att man blandar ihop kriminaltekniker med personalen på NFC (Nationellt forensiskt centrum).

• Kriminaltekniker jobbar ute på fältet, ute i regnet och kylan på den fysiska brottsplatsen, och de är anställda direkt av sin lokala polisregion.
• Forensiker på NFC jobbar i laboratoriemiljö (i bland annat Linköping). Det är de som tar emot de bevispåsar som kriminalteknikern har säkrat, och analyserar innehållet i mikroskop.

👉 Polisens arbete på brottsplatsen – Jakt på spår innan de försvinner
👉 Forensiker – Polisens vetenskapliga experter i labbet
👉 Vad är ett indiciemål? – Att lägga pusslet som fäller eller friar