Juridiska Begrepp (Ordlista)

Lär dig juridikens språk: En ordlista med viktiga begrepp

Rättsväsendet och juridiken kan kännas som en djungel av krångliga termer och begrepp. Den här ordlistan hjälper dig att navigera i den juridiska världen och förstå de vanligaste termerna som används inom både straffrätt och familjerätt. Här hittar du förklaringar på ett enkelt, stramt och tydligt språk.

Advokat: En jurist som är medlem i Sveriges advokatsamfund. Hjälper klienter med juridiska frågor och företräder dem i domstol.
Anhållande: Ett tillfälligt frihetsberövande som beslutas av åklagare efter att polisen gripit en person. Den misstänkta får hållas i max tre dygn innan åklagaren måste begära personen häktad eller släppa den fri.
Anstalt: Ett fängelse där dömda personer avtjänar sina straff. Kan vara öppen eller sluten beroende på säkerhetsklass.
Ansvarsfrihet: Omständigheter där en person inte kan hållas straffrättsligt ansvarig för ett brott, till exempel på grund av nödvärn (självförsvar), nöd eller laga befogenhet.
Arrest: Ett tillfälligt förvaringsutrymme på en polisstation där gripna eller omhändertagna personer hålls under en kortare tid innan vidare beslut fattas.

Bevis: Föremål, vittnesmål, dokument eller annan information som används i en rättegång för att styrka eller motbevisa ett påstått faktum.
Bevisbörda: Ansvaret för att presentera tillräckliga bevis för att domstolen ska tro på ett påstående. I brottmål ligger bevisbördan helt på åklagaren.
Bodelning: Den formella uppdelningen av egendom mellaän äkta makar vid skilsmässa eller dödsfall, samt mellan sambor om någon av dem begär det när samboförhållandet upphör.
Bohag: Inre lösöre som är avsett för det gemensamma hemmet, till exempel möbler, hushållsmaskiner, TV, köksutrustning och serviser. Textiler och elektronik ingår här, men inte bilar eller personliga hobbyartiklar.
Bortom rimligt tvivel: Det högsta beviskravet i svensk lag. Det innebär att bevisningen i ett brottmål måste vara så stark att det inte finns någon rimlig tvekan om att den åtalade är skyldig för att en fällande dom ska kunna ges.
Brott: En handling eller underlåtenhet som är beskriven och beskriven som förbjuden i lag och som kan leda till en brottspåföljd.
Brottsmål: En juridisk process i domstol där staten via en åklagare påstår att en person har begätt ett brott och kräver att personen ska dömas till ett straff.
Brottsoffer: Den juridiska eller fysiska person som har lidit skada (fysisk, psykisk eller ekonomisk) till följd av ett brott. Kallas i rättssalen för målsägande.

Delgivning: Ett formellt förfarande där en person officiellt och bevisbart informeras om ett beslut, ett dokument eller en kallelse i en juridisk process.
Dold samäganderätt: En juridisk princip där en partner kan anses vara medägare till en bostad eller egendom, trots att det bara är den andra partnern som står på köpekontraktet och lånen. Detta kan leda till allvarliga tvister om man saknar avtal.
Dom: Domstolens slutgiltiga beslut i det mål som prövats, där rätten fastställer skuld, påföljd eller löser ett tvistemål.
Domare: En opartisk, juridiskt utbildad tjänsteman som leder domstolsförhandlingen och fattar beslut om målets utgång tillsammans med eventuella nämndemän.
Domvilla: Ett grovt formellt fel i domstolens hantering av ett mål, vilket gör att en dom som vunnit laga kraft kan rivas upp och tas om.

Enskild egendom: Egendom i ett äktenskap som genom ett giltigt äktenskapsförord, eller villkor i ett testamente eller gåvobrev, har bestämts ska tillhöra endast den ena maken. Enskild egendom hålls helt utanför en bodelning vid en skilsmässa.

Frihetsberövande: Ett samlingsnamn för när staten tar ifrån en person dennes rätt att röra sig fritt, t.ex. genom gripande, anhållande, häktning eller fängelsestraff.
Fängelse: En frihetsberövande brottspåföljd (straff) där den dömde måste tillbringa en bestämd tid låst på en av Kriminalvårdens anstalter.
Förhör: En rättslig utfrågning som genomförs av polis, åklagare eller domstol med misstänkta, målsägande eller vittnen för att samla in uppgifter om en händelse.
Förlikning: En frivillig överenskommelse mellan parterna i ett tvistemål där man löser konflikten utan att domstolen behöver meddela en dom. Kan ske både i och utanför domstol.
Förundersökning: Polisens och åklagarens brottsutredning för att klarlägga om ett brott har begåtts, vem som kan misstänkas och om det finns tillräckliga bevis för att väcka åtal.

Giftorättsgods: All egendom och alla tillgångar (pengar, bilar, aktier, fastigheter) som ägs av makarna i ett äktenskap, och som enligt lag ska delas på hälften vid en skilsmässa om man inte har gjort egendomen enskild genom ett äktenskapsförord.
Gripande: När polisen frihetsberövar en person som påträffas på bar gärning eller misstänks för ett brott. Personen får hållas i max 12 timmar innan åklagaren måste fatta beslut om ett formellt anhållande.

Häktning: Ett frihetsberövande som beslutas av domstolen på begäran av åklagaren. Innebär att den misstänkta hålls låst under utredningen för att inte kunna fly, förstöra bevis eller fortsätta begå brott.
Häktningsförhandling: En rättslig förhandling i domstolen där åklagaren måste bevisa att misstankarna är tillräckligt starka för att en person ska få hållas häktad.
Hovrätt: Den andra instansen i det allmänna domstolssystemet. Hit kan man överklaga domar och beslut från tingsrätten för att få dem prövade på nytt.
HVB-hem: Hem för vård eller boende. En institution där ungdomar eller vuxna kan placeras för behandling, vård eller rehabilitering efter beslut från socialtjänst eller domstol.

Jäv: En omständighet där en domare, åklagare eller polisman har en personlig koppling till ett mål eller en part, vilket gör att personens opartiskhet kan ifrågasättas. En jävig person får inte delta i hanteringen av målet.

Kriminalvården: Den statliga myndighet som ansvarar för att verkställa häktningar, fängelsestraff samt sköta frivård och övervakning.
Kroppsvisitation: En polisiär undersökning av de kläder som en person bär på sig, samt väskor och andra föremål som personen har med sig, för att söka efter vapen, narkotika eller stöldgods.

Lag: En bindande rättsregel som har röstats igenom av riksdagen och som alla i samhället är skyldiga att följa.
Likgiltighetsuppsåt: En form av uppsåt (avsikt) där en person inser att det finns en risk att en viss handling är olaglig eller orsakar skada, men väljer att utföra handlingen ändå eftersom personen är helt likgiltig inför effekten eller konsekvensen.
LVU: Lagen om vård av unga. En lag som gör det möjligt för socialtjänsten och domstolen att besluta om tvångsvård för barn och unga under 21 år om de far illa i hemmet eller uppvisar ett destruktivt beteende.

Medgärningsmannaskap: När flera personer har utfört ett brott tillsammans och i samförstånd. Detta innebär att alla inblandade kan dömas som gärningsmän till samma straff, även om det inte går att bevisa exakt vem som gjorde vad.
Medling: Ett frivilligt möte där en gärningsperson och ett brottsoffer möts tillsammans med en neutral medlare för att prata om brottet och dess konsekvenser. Används ofta för unga lagöverträdare.
Misstänkt: En person som rättsväsendet misstänker har begått ett brott. Indelas juridiskt i två huvudsakliga misstankegrader:
1. Skäligen misstänkt: Den lägre graden, kräver konkreta omständigheter som talar för personens skuld.
2. På sannolika skäl misstänkt: Den högre graden, där bevisningen objektivt sett är mycket stark, och utgör ofta kravet för häktning.
Målsägande: Det juridiska begreppet för den person eller part mot vilken ett brott har begåtts, eller som har lidit skada av ett brott.

Offentlig försvarare: En advokat som förordnas och betalas av domstolen för att tillvarata den brottsmisstänktas rättigheter och försvara denne under utredning och rättegång.

Påföljd: Det gemensamma juridiska namnet för de straff och reaktioner som domstolen kan döma ut till den som begått ett brott, till exempel fängelsestraff, böter, villkorlig dom eller skyddstillsyn.
Prejudikat: Ett domslut från en högsta instans (oftast Högsta domstolen eller Högsta förvaltningsdomstolen) som blir vägledande för hur lägre domstolar ska tolka lagen i liknande framtida rättsfall.

Resning: Ett särskilt rättsmedel där en dom som vunnit laga kraft (inte längre kan överklagas) kan öppnas upp på nytt om det kommit fram helt nya bevis, eller om det upptäckts att ett grovt brott (som mened) har påverkat domstolen.
Rättegång: Den formella förhandlingen i en domstol där parterna lägger fram sin bevisning och rätten avgör om en åtalad är skyldig eller hur en tvist ska lösas.
Rättshjälp: Ett statligt ekonomiskt stöd som kan ges till privatpersoner för att täcka delar av kostnaderna för ett juridiskt ombud vid tvister där den vanliga hemförsäkringen inte gäller.

Samboegendom: Endast den gemensamma bostaden och det gemensamma bohag (möbler m.m.) som har köpts i syfte att användas gemensamt av sambor. Sparande, bilar, aktier och fritidshus blir ALDRIG samboegendom, oavsett vem som betalat.
Samhällstjänst: En påföljd där den dömde får utföra oavlönat, samhällsnyttigt arbete under ett bestämt antal timmar som ett alternativ till ett kortare fängelsestraff.
Skyddstillsyn: En påföljd som föregår i frihet men som innebär en prövotid på tre år där den dömde står under övervakning av Kriminalvården och måste sköta givna föreskrifter.
Strafföreläggande: Ett förenklat rättsligt förfarande där en åklagare kan döma ut böter eller villkorlig dom direkt, utan att målet behöver tas upp till rättegång i domstol. Kräver att den misstänkta erkänner och godkänner beslutet.

Tingsrätt: Den första instansen i det allmänna domstolssystemet. Alla brottsmål och tvistemål inleds och prövas här först.
Tvistemål: Ett civilrättsligt mål i domstol där två eller flera privata parter (personer eller företag) inte kan komma överens om ett ekonomiskt eller rättsligt anspråk, till exempel ett avtalsbrott, ett arv eller en bodelning.
Tystnadsrätt: Den rättsliga princip som gör att en misstänkt person har full rätt att vägra svara på frågor eller helt hålla tyst under både polisförhör och rättegång utan att det får användas som ett bevis för skuld.

Utmätning: Ett exekutivt beslut där Kronofogden tvångsmässigt tar hand om en persons tillgångar (t.ex. drar pengar från lönen eller säljer en bil) för att betala personens fastställda skulder.

Villkorlig dom: En påföljd för ett brott där domstolen avstår från att döma ut fängelse, under förutsättning att den dömde sköter sig under en prövotid på två år. Kombineras ofta med dagsböter eller samhällstjänst.
Villkorlig frigivning: En lagstadgad regel som innebär att en person som avtjänar ett tidsbestämt fängelsestraff friges i frihet efter att ha suttit av två tredjedelar av tiden. Den sista tredjedelen fungerar som en prövotid.

Åklagare: En statlig jurist vars uppgift är att leda brottsutredningar (förundersökningar), besluta om misstänkta ska åtalas och föra statens talan mot den tilltalade under rättegången.
Åtal: Den formella handling där åklagaren lämnar in en stämningsansökan till tingsrätten och kräver att domstolen ska pröva om en misstänkt person är skyldig till ett specifikt brott.

Överklagande: En formell begäran om att en dom eller ett beslut från en domstol eller myndighet ska granskas och ändras av en högre instans.
Överprövning: Ett juridiskt förfarande där ett beslut av en lägre myndighet eller en offentlig upphandling granskas av en högre instans eller domstol för att kontrollera att allt gått rätt till.