Är det åklagarens jobb att alltid sätta dit dig? – Sanningen om objektivitetsplikten

Granskad: Juni 2026

Många har en bild av rättsväsendet som formats av utländska domstolsdrama, där åklagaren och försvarsadvokaten framställs som svurna motståndare. I det systemet ses åklagarens primära mål ofta som att till varje pris vinna målet och utverka en fällande dom mot den tilltalade.

Det är därför inte ovanligt att medborgare och misstänkta i Sverige ställer sig frågan om en svensk åklagare kommer att göra allt i sin makt för att få till en fällande dom, även om bevisningen under processens gång skulle visa sig vara svag eller om det uppstår tvivel kring målsägandens berättelse. Svaret på den frågan är nej. Det svenska rättssystemet vilar på en fundamental princip för åklagarväsendet: objektivitetsplikten.

1. Definitionen av objektivitetsplikten

I vissa rättssystem, exempelvis det anglosaxiska, fungerar processen som ett renodlat motpartsförhållande där åklagaren fungerar som statens ombud för att driva en fällande dom, medan försvaret skyddar den åtalade.

I Sverige representerar åklagaren förvisso staten, men uppdraget handlar inte om att på förhand fälla en specifik individ. Uppdraget är att utreda sanningen på ett sakligt och opartiskt sätt. Enligt lag har en svensk åklagare en absolut objektivitetsplikt under hela rättsprocessen. Det innebär att åklagaren är skyldig att beakta och samla in bevis som talar till den misstänktes fördel i lika stor utsträckning som de bevis som talar för en fällande dom. Om en misstänkt begär att polisen ska hålla förhör med ett specifikt vittne som kan ge alibi, är åklagaren skyldig att tillgodose detta om det kan ha betydelse för utredningen.

2. Åklagarens roll under huvudförhandlingen

Om åklagaren omfattas av en strikt objektivitetsplikt kan det tyckas motsägelsefullt att de ofta uppträder konfrontativt och ställer hårda frågor till den tilltalade i rättssalen.

Förklaringen ligger i var i processen som rättegången befinner sig. Innan en åklagare fattar det formella beslutet att väcka åtal har ett omfattande gallringsarbete redan genomförts. En åklagare får enligt svensk lagstiftning endast väcka åtal om hen på objektiva grunder bedömer att bevisningen är så stark att den räcker för en fällande dom, det vill säga att brottet kan bevisas ”utom rimligt tvivel”.

När huvudförhandlingen väl inleds har åklagaren alltså redan gjort sin objektiva prövning av förundersökningen och landat i slutsatsen att den misstänkte är skyldig. Det är därför åklagaren driver sin linje med emfas inför domstolen. Det handlar inte om att fälla en oskyldig, utan om att åklagaren anser att den insamlade bevisningen juridiskt sett håller för en fällande dom.

3. Hantering när bevisningen brister i rättssalen

En central frågeställning är vad som händer i rättegångar där bevisläget oväntat förändras under själva huvudförhandlingen. Detta kan ske i så kallade ord-mot-ord-mål om det exempelvis framkommer att målsäganden eller ett huvudvittne lämnar uppenbart osanna uppgifter, eller om försvaret presenterar ny och verifierbar bevisning som ger den tilltalade alibi.

Om bevisningen raserar eller försvagas drastiskt under rättegången, får åklagaren inte hålla fast vid sitt åtal enbart för att vinna målet. Att fortsätta driva en process där det saknas grund för en fällande dom vore ett direkt lagbrott i förhållande till objektivitetsplikten.

När rättegången avslutas och det är dags för slutplädering, är åklagaren i en sådan situation skyldig att ändra sin inställning. Åklagaren har då möjlighet att antingen lägga ned åtalet helt och hållet på stående fot, eller att i sin plädering yrka på ett frikännande. Åklagaren meddelar då domstolen att bevisningen efter huvudförhandlingen inte längre uppfyller kraven för en fällande dom och hemställer att den tilltalade ska försättas på fri fot.

Sammanfattning

Den svenska åklagarens lojalitet är inte bunden till att uppnå ett visst antal fällande domar, utan till att följa lagen och säkerställa en objektiv prövning. Genom objektivitetsplikten måste allt som talar till den misstänktes fördel vägas in i varje skede av utredningen och rättegången. Om grunden för åtalet faller samman i rättssalen är det inte bara försvarsadvokatens uppgift att påtala detta – åklagaren har en lagstadgad skyldighet att agera utifrån det nya läget och verka för att den tilltalade frikänns. För det svenska rättsväsendet är en felaktigt fällande dom ett lika stort misslyckande som att en skyldig person går fri.

👉 Vad gör ett målsägandebiträde? – Roll, uppgifter och rättsligt stöd för brottsoffer
👉 Rätten att vara tyst – Taktiska överväganden och juridiska konsekvenser
👉 Vad innebär det att väcka åtal?