DNA-släktforskning vid brott – Så fungerar lagen

Granskad: Juni 2026

Sedan juli 2025 har svensk polis tillgång till ett exceptionellt kraftfullt verktyg: DNA-baserad släktforskning.

Metoden debatterades länge innan den blev laglig i Sverige, men den har en bevisad potential att lösa de allra svåraste och äldsta brottsfallen, så kallade kalla fall. Tekniken innebär i korthet att polisen kan söka efter släktingar till en okänd gärningsperson genom att jämföra DNA-spår från brottsplatsen med stora kommersiella släktforskningsdatabaser.

Här går vi igenom vad lagstiftningen innebär, hur metoden rent tekniskt fungerar och hur din integritet skyddas.

Vad är DNA-släktforskning (IGG)?

DNA-släktforskning i brottsutredningar (även kallat Investigative Genetic Genealogy, IGG) handlar om att hitta en genetisk koppling när traditionella metoder misslyckas.

När polisens tekniker hittar ett DNA-spår på en brottsplats (till exempel blod eller saliv) men profilen inte ger någon träff i polisens eget DNA-register, hamnar utredningen ofta i en återvändsgränd. Med den nya metoden kan polisen istället ladda upp DNA-profilen i privata, kommersiella DNA-databaser för att hitta släktingar till gärningspersonen.

• Sökandet: Polisen hoppas på att hitta en avlägsen släkting, till exempel en syssling eller tremänning, i databasen. Ju närmare släktskap, desto starkare är matchningen.
• Det manuella arbetet: Själva databasen pekar inte ut mördaren. När en släktmatchning väl hittas, tar specialiserade släktforskare över. De kartlägger hela släktträdet manuellt, pusselbit för pusselbit via kyrkböcker och skatteuppgifter, tills de kan ringa in en eller ett fåtal nu levande personer som stämmer in på gärningspersonens profil.

Lagen och dess strikta gränser

Eftersom metoden innebär att man utreder oskyldiga personers släktskap, är lagstiftningen från 2025 mycket strikt utformad för att skydda den personliga integriteten. Metoden får aldrig användas som en genväg, utan är reserverad som en sista utväg.

Kraven för att polisen ska få använda metoden:

• Endast grova brott: Metoden får uteslutande användas vid utredningar av särskilt allvarliga brott, såsom mord, grov våldtäkt och grov våldtäkt mot barn.
• Sista utvägen: Alla andra rimliga utredningsåtgärder måste vara uttömda. Polisen får inte använda släktforskning om traditionellt polisarbete kan lösa fallet.
• Strikta tillstånd: Användningen kräver särskilda godkännanden (ofta från en åklagare) och granskas för att säkerställa att proportionalitetsprincipen följs.
• Samtycke krävs: Polisen får endast söka i kommersiella databaser där användarna aktivt har samtyckt till att deras DNA får användas i brottsutredningar (exempelvis databaser som GEDmatch och FamilyTreeDNA).

Det historiska fallet i Linköping

Att DNA-släktforskning fungerar är inte bara teori – det har redan skrivit svensk kriminalhistoria.

Ett av landets mest uppmärksammade fall var det olösta dubbelmordet på 8-årige Mohammed och 56-årige läraren Anna-Lena i Linköping år 2004. Trots att polisen höll över 7 000 förhör och topsade 5 000 personer för DNA, stod utredningen helt stilla i 16 år.

År 2020 fick polisen undantagsvis testa DNA-släktforskning i ett pilotprojekt. Med hjälp av den professionella släktforskaren Peter Sjölund kunde man på bara några månader ringa in gärningsmannen, som senare greps och dömdes. Tack vare att en avlägsen släkting till mördaren hade laddat upp sitt DNA i en kommersiell databas, kunde rättvisa skipas. Huvudsyftet med dagens lagstiftning är just detta: att ge offren och de anhöriga svar när alla andra vägar är stängda.

Integritet och kritik

Metoden är juridiskt känslig, vilket var anledningen till att lagstiftningen dröjde i flera år. Kritiken har främst handlat om risken för att staten snokar i oskyldiga människors genetiska information.

Lagstiftarna har mött detta genom kravet på uttryckligt samtycke. Det är enbart brottsplatsens okända DNA-profil som skickas in i systemet, och den jämförs endast mot de individer som medvetet har klickat ”Ja” till att polisen får använda deras data.

Vanliga frågor (FAQ)

Påverkas jag som gjort ett vanligt DNA-test för släktforskning? Bara om du aktivt har gått med på det. Om du har gjort ett test hos en stor leverantör och uttryckligen har kryssat i rutan för samtycke till att ditt DNA får användas av brottsutredande myndigheter, kan din profil användas som en ledtråd. Har du inte gett ditt samtycke är du skyddad.

Hur nära måste släktskapet vara för att polisen ska lösa fallet? Det behöver inte alls vara en nära släkting som en förälder eller ett syskon. Ofta räcker det med en matchning till en tremänning eller till och med en fyrmänning för att en erfaren släktforskare ska kunna nysta upp tråden och kartlägga hela familjeträdet.

Får polisen logga in och söka i vilket register som helst? Nej. Polisen får endast använda databaser där leverantören tillåter brottsutredningar och där användarna har gett sitt uttryckliga samtycke för ändamålet (som GEDmatch). De får alltså inte i smyg tanka ner data från stängda, privata register.

Sammanfattning

Lagen om DNA-släktforskning vid brottsutredningar innebär ett stort skifte i svensk brottsbekämpning. Genom att tillåta sökningar i kommersiella genetiska databaser har polisen fått ett helt nytt sätt att identifiera gärningspersoner i ”kalla fall” där spåren har kallnat. Lagen är utformad som en kompromiss: den balanserar den personliga integriteten med samhällets och brottsoffrens behov av att lösa de allra grovaste brotten.

👉 DNA – Så fungerar det och så används det
👉 Kalla fall och polisens specialgrupper – När mördaren aldrig går säker
👉 Förundersökning – Vad är det och hur går utredningen till?