DNA i brottsutredningar – Så fungerar det och så används det

Granskad: Juni 2026

DNA är ett av de mest kraftfulla verktygen inom det svenska rättsväsendet. Det används ständigt för att identifiera gärningspersoner och fälla brottslingar, men är precis lika viktigt för att rentvå och fria oskyldiga.

Tänk dig att en inbrottstjuv tappar ett enda litet hårstrå på brottsplatsen. Det är denna mikroskopiska biologiska rest – och den avancerade tekniken bakom analysen – som ofta utgör hela skillnaden mellan ett nedlagt fall och en fällande dom. Men vad är egentligen DNA, hur samlas det in och hur starkt är det faktiskt som bevis i en rättegång? Här går vi igenom allt du behöver veta.

Vad är DNA?

DNA (deoxiribonukleinsyra) är det kemiska ämne som bär på vår arvsmassa. Man kan beskriva det som en biologisk ritning eller kod som gör varje människa helt unik.

Denna kod finns i nästan alla kroppens celler. Oavsett om polisen hittar en droppe blod, lite saliv eller en hudflaga på en brottsplats, innehåller fyndet exakt samma genetiska information om personen. Eftersom varje människa har ett unikt DNA-mönster (med undantag för enäggstvillingar), fungerar det som ett genetiskt fingeravtryck som är omöjligt att förfalska.

Hur samlas DNA in?

När ett brott har begåtts genomsöker polisens kriminaltekniker platsen efter biologiska spår. Den moderna tekniken är så pass känslig att det numera krävs extremt lite material för att få fram en fullständig profil. Vanliga fyndplatser för DNA är:

• Blod: Till exempel på krossat fönsterglas, kläder eller ett vapen.
• Saliv: Till exempel på slängda cigarettfimpar, kaffemuggar, tuggummin eller frimärken.
• Hårstrån: Till exempel kvarglömda i en rånarluva, på en bilstol eller på offrets kläder.
• Hudceller (kontakt-DNA): Avskrapade hudceller på ytor som gärningspersonen har tagit på, exempelvis ett dörrhandtag, en ratt eller ett vapen.

Spåren säkras med tops, förseglas noggrant i bevispåsar för att inte förstöras av bakterier eller fukt, och skickas sedan till NFC (Nationellt forensiskt centrum) för analys.

Hur analyseras spåren?

Inne på laboratoriet extraherar experterna DNA-molekylerna ur det insamlade spåret. Resultatet omvandlas till en så kallad DNA-profil – en lång serie siffror och koder som representerar specifika, unika delar av personens arvsmassa.

Datorer jämför sedan denna profil mot tre huvudkategorier för att se om det blir en ”träff”:

1. Misstänkta i ärendet: DNA från personer som polisen redan har topsat i den specifika utredningen.
2. Polisens register: DNA från tidigare dömda personer som redan finns sparade i databasen.
3. Andra brottsplatser: DNA-spår från tidigare, olösta brott (för att se om samma okända person har begått flera brott och är en så kallad seriebrottsling).

Det svenska DNA-registret

I Sverige har polisen rätt att spara DNA-profiler för att underlätta framtida brottsbekämpning. Det är dock strikt reglerat i lag vilka personer som får finnas med. Registret är uppdelat i tre olika delar:

Registernamn	Vilka finns här?	Syfte och lagringstid
DNA-registret	Personer som har dömts till fängelse (eller en annan påföljd än böter).	Används för att identifiera återfallsförbrytare. Profilen sparas oftast i 10 till 30 år, beroende på brottets allvar.
Misstankeregistret	Personer som är skäligen misstänkta i en pågående utredning.	Används endast under utredningens gång. Om personen frias eller utredningen läggs ner, ska profilen raderas omedelbart.
Spårregistret	Okända DNA-profiler från tidigare brottsplatser.	Innehåller DNA som säkrats vid brott där polisen ännu inte vet vem gärningspersonen är. Ligger kvar i väntan på en framtida träff.

När får polisen ta ett DNA-prov?

Polisen får inte plocka in vem som helst från gatan för ett DNA-prov. För att få göra en provtagning (vilket juridiskt klassas som en kroppsbesiktning) ställs två krav:

1. Personen måste vara minst skäligen misstänkt för ett brott.
2. Brottet måste ha fängelse i straffskalan.

Det absolut vanligaste sättet att säkra DNA från en misstänkt är genom topsning. En steril bomullspinne gnuggas mot insidan av personens kind. Det är helt smärtfritt och tar bara några sekunder.

Polisen behöver inte be om lov för att göra detta. Om förutsättningarna är uppfyllda har polisen laglig rätt att använda fysiskt tvång för att ta provet, även om den misstänkte stretar emot.

Hur starkt är ett DNA-bevis i en rättegång?

Ett av de vanligaste missförstånden (ofta hämtat från amerikanska TV-serier) är att ett DNA-fynd alltid betyder att fallet är löst och att personen blir dömd. Riktigt så enkelt är det inte i en svensk domstol.

DNA-analysen i sig har mycket hög teknisk tillförlitlighet, men domstolen måste alltid bedöma sammanhanget kring hur spåret hamnade där.

• Starkt bevis: Gärningspersonens blod eller hudavskrap hittas under naglarna på ett brottsoffer direkt efter ett slagsmål. Detta binder personen till handlingen.
• Svagare bevis: DNA hittas på ett flyttbart föremål (till exempel en cigarettändare, ett kvitto eller en flaska) som hittas slängt utomhus på en offentlig plats. Föremålet kan ha flyttats dit av någon annan.

Risken för DNA-smitta: DNA kan överföras i flera led. Om du skakar hand med en person, och den personen fem minuter senare tar i ett dörrhandtag på en brottsplats, kan ditt DNA hamna på handtaget trots att du aldrig har varit där. Detta kallas för sekundär överföring (eller DNA-smitta) och är något försvarsadvokater alltid letar efter för att så tvivel kring bevisningen.

Vanliga frågor (FAQ)

Kan DNA fria en misstänkt person?

Ja, absolut. DNA är ett objektivt bevis. Om de tydliga DNA-spåren på en mordplats, eller på ett vapen, inte matchar den huvudmisstänkte som sitter häktad, är det ofta ett avgörande bevis för att personen inte är skyldig till gärningen och bör släppas.

Kan man vägra att lämna DNA till polisen?

Nej, inte om du formellt är skäligen misstänkt för ett brott som kan leda till fängelse. Du har visserligen rätt att vara tyst i förhör, men du kan inte vägra en kroppsbesiktning. Gör du motstånd får polisen använda det våld som krävs för att genomföra topsningen.

Hur länge finns jag kvar i polisens register?

Om du döms för ett brott sparas dina uppgifter normalt i 10 år efter att straffet är avtjänat. Vid grövre brott sparas de mycket längre. Om du däremot är oskyldig, och förundersökningen läggs ner eller du frias i domstol, är polisen skyldiga att ta bort din DNA-profil ur misstankeregistret direkt.

Är DNA 100 procent säkert?

Själva den tekniska analysen hos NFC är extremt säker (sannolikheten för att två slumpmässiga, icke-släktande personer ska ha samma profil är ofta en på flera miljarder). Den lilla osäkerhet som finns i rättegångar handlar sällan om analysen i labbet, utan om hur och när DNA:t faktiskt hamnade på platsen.

👉 Kriminaltekniker och brottsplatsundersökare
👉 När försvinner pricken ur belastningsregistret?
👉 Får polisen muddra dig hur som helst? – Allt om kroppsvisitation och kroppsbesiktning