Kommunikationsansvariga hos polisen – Myndighetens mediearbete och kriskommunikation

Granskad: Juni 2026

När ett allvarligt brott har begåtts är det ordningspolisen som spärrar av området och kriminaltekniker som säkrar bevis. Ofta är nyhetsmedier snabbt på plats och efterfrågar omedelbara svar om händelseförlopp, skadeläge och eventuella gripanden.

Poliserna på plats har sällan möjlighet eller behörighet att besvara medias frågor under ett pågående operativt arbete. Istället hanteras kontakten med journalister och allmänhet av myndighetens presstalespersoner och kommunikationsavdelning. I ett digitalt medielandskap där information och rykten sprids snabbt har den strategiska kommunikationen blivit en central del av rättsväsendets verksamhet.

1. Presstalespersonens roll och förundersökningssekretessen

Det svenska samhällssystemet bygger på offentlighetsprincipen, vilket ger medborgare och medier rätt till insyn i myndigheters verksamhet. När brott begås har allmänheten ett legitimt behov av information om säkerhetsläget, och journalister har rätt att ställa frågor om polisens åtgärder.

Arbetet som presstalesperson innebär en juridisk balansgång där behovet av transparens måste vägas mot kraven på förundersökningssekretess. Om detaljerad information om exempelvis specifika fynd, tillvägagångssätt eller outgivna signalement läcks till medier, kan det skada den pågående utredningen. Gärningspersoner kan då anpassa sina berättelser eller förstöra bevis inför kommande förhör. Kommunikatörens uppgift är därför att lämna tillräckligt med information för att tillgodose informationsbehovet, utan att röja utredningstaktiska detaljer.

2. Myndighetens kriskommunikation vid allvarliga händelser

Vid större nationella kriser eller omfattande händelser aktiveras polisens särskilda staber för kriskommunikation. I dessa lägen skiftar fokus från ordinarie medieinformation till att samordna säkerhetskritisk information i syfte att skydda allmänheten.

Vid akuta händelser sprids ofta desinformation och obekräftade rykten i digitala kanaler. Kommunikationsavdelningens uppdrag är då att etablera myndigheten som en verifierad och pålitlig källa. Genom att snabbt publicera korrekta uppgifter och direkta instruktioner – till exempel uppmaningar om att undvika specifika områden – kan polisen styra flöden av människor för att underlätta arbetet för räddningstjänst och insatsenheter.

3. Strategiskt arbete i egna digitala kanaler

Polismyndigheten är inte längre enbart beroende av traditionella nyhetsmedier för att nå ut till medborgarna, utan driver egna digitala kanaler med stor räckvidd. Kommunikationsavdelningen och lokala poliser använder sociala medier strategiskt för flera syften:

• Efterlysa vittnen och samla tips: Genom att publicera bilder på misstänkta fordon eller efterlysa iakttagelser från specifika platser kan utredare snabbt få in viktiga uppgifter från allmänheten.
• Brottsförebyggande information: Myndigheten går löpande ut med varningar om pågående bedrägerivågor, nya modus operandi hos kriminella eller information om nya lagstiftningar.
• Förtroendeskapande arbete: Genom att skildra den polisiära vardagen och det breda uppdraget arbetar kommunikatörerna för att upprätthålla allmänhetens långsiktiga förtroende för rättsväsendet, vilket är en förutsättning för en fungerande polisverksamhet.

4. Organisation och personalkategorier

Kommunikationsavdelningen består av en blandning av civilanställda experter och utbildade poliser. Medielandskapets komplexitet gör att Polismyndigheten i hög grad rekryterar personer med civil bakgrund som journalister, PR-konsulter eller specialister på kriskommunikation. Dessa medarbetare har djup insikt i nyhetsredaktioners arbetssätt, tidslinjer och hur budskap ska formuleras för att undvika missförstånd.

Parallellt arbetar även utbildade poliser som presstalespersoner, ofta efter att ha arbetat flera år i yttre tjänst och därefter genomgått intern vidareutbildning inom media och kommunikation. Deras styrka ligger i en praktisk förståelse för det operativa polisarbetet på en brottsplats och inom utredningsverksamheten.

Sammanfattning

Polisens kommunikatörer och presstalespersoner har till uppgift att hantera myndighetens informationsflöde under hög press. De ansvarar för att skydda pågående brottsutredningar från informationsläckor, samtidigt som de förser medier och allmänhet med korrekta och sakliga fakta. Genom kriskommunikation och närvaro i digitala kanaler bidrar de till att dämpa ryktesspridning, styra säkerhetsinsatser och samla in de tips som krävs för att utredarna ska kunna driva rättsprocesser framåt.

👉 Utredare och civilutredare – Organisering av brottsutredningar
👉 RLC – Organisation och ledningsarbete
👉 Spanarna och dold övervakning – Polisens arbete i det dolda