Är det åklagarens jobb att alltid sätta dit dig? – Sanningen om objektivitetsplikten
Granskad: April 2026
Vi har alla sett amerikanska rättegångsfilmer. Åklagaren och försvarsadvokaten är svurna fiender som slåss med näbbar och klor. Åklagarens enda mål är att krossa motståndaren, ”vinna” målet och få den åtalade i fängelse, kosta vad det kosta vill.
Det är därför inte konstigt att många i Sverige känner likadant. En av de vanligaste frågorna från allmänheten (och misstänkta) är: Om en rättegång börjar falla isär – till exempel om det blir uppenbart att målsäganden ljuger – kommer åklagaren ändå att göra allt i sin makt för att få mig fälld? Det korta svaret är: Nej. I Sverige fungerar systemet helt annorlunda. Här vilar hela rättssystemet på en enda gyllene regel för åklagare: Objektivitetsplikten. Här förklarar vi vad den innebär och vad som faktiskt händer när en åklagares fall spricker mitt under en rättegång.
1. Objektivitetsplikten – Åklagarens dubbla ansvar
I det amerikanska systemet (som bygger på ett renodlat motpartsförhållande) är åklagaren i princip ett ombud för staten som ska jaga en fällande dom, medan försvaret skyddar den åtalade.
I Sverige representerar åklagaren visserligen staten, men deras uppdrag är inte att ”sätta dit” människor. Deras uppdrag är att hitta sanningen. Enligt lag har en svensk åklagare absolut objektivitetsplikt. Det betyder att åklagaren är skyldig att leta lika noga efter bevis som friar dig, som bevis som fäller dig. Om du är misstänkt för ett brott och ber polisen förhöra ett vittne som kan ge dig alibi, måste åklagaren se till att det förhöret hålls.
2. Varför känns åklagaren då som en fiende i rätten?
Om åklagaren nu ska vara objektiv – varför agerar de då som din motståndare när rättegången väl börjar? Varför pressar de dig med hårda frågor?
Svaret ligger i när rättegången sker i processen. Innan en åklagare väcker åtal har de redan filtrerat bort alla svaga fall. De får nämligen bara väcka åtal om de tror sig kunna bevisa din skuld ”bortom rimligt tvivel” (att de förväntar sig en fällande dom).
När ni väl sitter i rättssalen har åklagaren alltså redan gjort sin objektiva bedömning och kommit fram till: ”Jag är övertygad om att den här personen är skyldig”. Det är därför de går in hårt för att bevisa sin tes inför domaren. De är inte där för att sätta dit en oskyldig, de är där för att de rent matematiskt och juridiskt redan har landat i att du är skyldig.
3. Vad händer om fallet spricker i rätten?
Här kommer vi till kärnan i det många undrar över. Vad händer i en ord-mot-ord-rättegång (till exempel en våldtäkt eller misshandel) där det under själva rättegången plötsligt blir uppenbart att målsäganden (brottsoffret) ljuger, eller där försvaret plötsligt presenterar ett vattentätt alibi? Kommer åklagaren envist fortsätta kriga för att få dig fälld?
Nej. Om bevisläget förändras drastiskt under rättegången och åklagaren inser att du förmodligen är oskyldig, bryter de mot lagen om de fortsätter att försöka fälla dig.
När en rättegång avslutas håller åklagaren sin ”slutplädering”. Om historien har brustit kraftigt, kommer åklagaren att ställa sig upp och göra något som är otänkbart på amerikansk film: de kommer att yrka på frikännande. Det betyder att åklagaren tittar på domaren och säger: ”Bevisningen håller inte. Jag ber tingsrätten att frikänna den åtalade.” Alternativt kan åklagaren välja att lägga ned åtalet helt och hållet på stående fot.
Sammanfattning
Det är lätt att se åklagaren som en blodhund vars enda uppgift är att få dig bakom lås och bom. Men i det svenska rättssystemet är åklagarens lojalitet inte knuten till en fällande dom, utan till sanningen och lagen. Genom objektivitetsplikten måste de beakta allt som talar till din fördel. Om du sitter i en rättegång och bevisningen plötsligt rasar samman, är det inte bara försvarsadvokatens jobb att påpeka detta – åklagaren är faktiskt skyldig att vända på klacken och be domstolen att släppa dig fri. För den svenska staten är en fällande dom mot fel person ett lika stort misslyckande som att en mördare går fri.
👉 Vad gör ett målsägandebiträde?
