Förtal och näthat – Vad får man egentligen skriva på nätet?

Granskad: Juni 2026

Bakom en skärm känns det ofta som att gränserna suddas ut. Kommentarsfälten på Facebook, TikTok och Flashback kokar ofta av starka åsikter, anklagelser och uthängningar. Många gömmer sig bakom argumentet: ”Vi har faktiskt yttrandefrihet i det här landet!” Yttrandefriheten är en grundlag och en av demokratins allra viktigaste pelare – men den är inte absolut. Den ger dig rätt att kritisera politiker och debattera åsikter, men den ger dig ingen som helst rätt att kränka eller hänga ut privatpersoner. Nätet är ingen laglös zon, och svensk lag gäller precis lika hårt på internet som nere på torget. Här går vi igenom var gränsen för näthat går, varför sanningen inte alltid är ett försvar, och varför du kan bli dömd bara för att du trycker på ”dela”.

1. Förtal – Den vanligaste fällan

När folk pratar om ”näthat” handlar det rent juridiskt allra oftast om brottet förtal. Förtal (Brottsbalken 5 kap. 1 §) innebär att du pekar ut någon som brottslig eller klandervärd, i syfte att få andra människor att tycka illa om personen. Det handlar alltså om att du sprider information för att skada någons rykte.

• Exempel: Du skriver i en lokal Facebook-grupp att ”Grannen Kalle är en pedofil och slår sin fru”. Detta är ett solklart fall av förtal (eller grovt förtal) eftersom syftet är att Kalle ska bli utfryst och hatad av grannskapet.

Myten: ”Men det jag skrev är ju sant!”

Här gör hundratals svenskar bort sig varje år. I amerikansk TV lär vi oss att sanningen är ett absolut försvar mot förtal. I Sverige fungerar det inte så. I svensk lag kan du dömas för förtal även om det du skriver är 100 procent sant. Det avgörande är nämligen om det var försvarligt att sprida informationen. Lagen skyddar människors rätt till sin privata integritet och en chans att gå vidare i livet.

• Fällan: Din expartner har blivit dömd för misshandel i tingsrätten. För att varna andra lägger du ut domen och hens bild på Instagram. Eftersom domen är en offentlig handling är informationen helt sann. Men eftersom ditt syfte är att hänga ut och rasera hens rykte, kommer domstolen sannolikt att döma dig för förtal. (Att journalister får publicera namn ibland beror på att de har utgivningsbevis och att det finns ett stort allmänintresse, vilket sällan gäller för privatpersoner).

2. Förolämpning – När du skriver direkt till personen

Förtal handlar om att du pratar skit om någon inför andra. Förolämpning handlar om att du pratar direkt till personen för att såra dennes självkänsla.

• Exempel: Du skickar ett privat meddelande (DM) till någon och kallar personen för ”äckliga hora” eller ”efterblivna idiot”.

3. Olaga hot – När det går över gränsen

Att skriva att du hoppas att någon dör (till exempel ”Jag önskar att du får cancer”) är djupt obehagligt och kan räknas som ofredande eller förolämpning, men det är i strikt juridisk mening inget hot.

För att det ska klassas som olaga hot måste du hota om att begå en brottslig gärning (ofta våld), och hotet måste vara så allvarligt att den andra personen känner en allvarlig rädsla för sitt liv, sin hälsa eller sin egendom.

• Exempel: ”Jag vet var dina barn går i skolan, jag ska komma dit och slå ihjäl er.”

4. Spridningsansvar – Faran med ”Gilla och Dela”

Du behöver inte ha skrivit originalinlägget för att bli dömd för ett brott på nätet. Den svenska lagen har ett spridningsansvar. Om någon annan har skrivit ett inlägg som utgör förtal, och du väljer att dela (share/retweet) inlägget så att det når dina 500 vänner, gör du dig skyldig till att sprida förtalet vidare. Domstolar i Sverige har i flera fall dömt personer till höga skadestånd enbart för att de har klickat på dela-knappen. Att trycka på ”Gilla” är dock (i regel) inte brottsligt.

Det stora problemet: Enskilt åtal

Många som utsätts för grovt förtal på nätet anmäler detta till polisen, bara för att veckan efter få ett brev om att förundersökningen är nedlagd. Varför gör polisen ingenting?

Svaret är att förtal normalt är ett så kallat enskilt åtal. Det betyder att samhället (åklagaren) anser att detta är en konflikt mellan två privatpersoner, och att staten inte ska lägga skattepengar på att driva fallet.

• Konsekvensen: Om polisen lägger ner, måste du som brottsoffer stämma gärningspersonen i domstol på egen hand, med hjälp av en egen advokat. Förlorar du fallet får du betala bådas rättegångskostnader, vilket kan kosta hundratusentals kronor. (Detta är anledningen till att nätmobbare ofta kommer undan).
• Undantaget: Vid extremt grova fall, där förtalet är massivt och offret till exempel är ett barn, kan åklagaren besluta att väcka allmänt åtal. Då sköter staten utredningen precis som vid ett vanligt brott.

Sammanfattning: Tre snabba regler för nätet

Det är egentligen inte särskilt svårt att hålla sig på rätt sida om lagen om man använder sunt förnuft.

1. Kritisera saken, inte personen: Du får tycka att ett politiskt beslut är ”idiotiskt”, men du bör inte skriva att politikern är en ”kriminell pedofil”.
2. Lek inte domstol: Häng aldrig ut personer med namn eller bild för att de (enligt dig) har begått brott. Straff utdöms i domstol, inte på Facebook.
3. Pausa innan du delar: Om ett inlägg hänger ut en privatperson – dela det inte. Även om det gör dig upprörd, riskerar du att själv bli dömd för förtal.

👉 Hatbrott – När fördomar blir ett brott
👉 Vad kostar en rättegång? – Så fungerar notan i domstolen
👉 Vad innebär bevisbörda och ”bortom rimligt tvivel”?