Avtjäna straffet i hemlandet – Varför skickas inte alla dömda utlänningar hem?
Granskad: April 2026
När en utländsk medborgare begår ett allvarligt brott i Sverige, döms personen ofta till både fängelse och utvisning. En av de allra vanligaste frågorna i den politiska debatten är därefter: ”Varför ska svenska skattebetalare betala tusentals kronor per dygn för att personen ska sitta i ett svenskt fängelse? Varför skickar vi inte bara hem dem så de får avtjäna straffet i sitt hemland?”
I teorin är alla svenska partier, och även lagstiftningen, överens om att detta är precis vad som borde ske. Att flytta över straffverkställigheten till en annan stat är fullt lagligt och görs regelbundet. Men i verkligheten finns det enorma juridiska och diplomatiska hinder som gör att långt ifrån alla kan skickas hem. Här förklarar vi varför.
1. Huvudregeln – Varför vill man flytta straffet?
Processen kallas juridiskt för överförande av straffverkställighet. Både Kriminalvården och Justitiedepartementet arbetar aktivt för att dömda utländska medborgare ska sitta av sin tid i sitt hemland. Anledningarna är två:
- Ekonomi och platsbrist: Svenska anstalter är överfulla, och en fängelseplats kostar staten enorma summor varje år.
- Rehabilitering: Grundtanken inom internationell rätt är att en person rehabiliteras bäst nära sin familj, i en miljö där de förstår språket och där de ändå ska leva efter att de släpps fria (eftersom de är utvisade från Sverige).
Hur lätt det är att flytta en fånge beror dock helt och hållet på vilket pass personen håller i handen.
2. Inom EU – Snabbspåret
Om den dömde är medborgare i ett annat EU-land (till exempel Rumänien, Polen eller Tyskland) är processen numera relativt smidig.
EU har infört ett gemensamt regelverk som innebär att medlemsländerna är skyldiga att ta emot sina egna medborgare för att låta dem avtjäna straffet där. Dessutom krävs inte längre att den dömde personen själv samtycker till flytten. Om Sverige säger att en fransk medborgare ska avtjäna sitt straff i Frankrike, måste Frankrike i regel ordna en fängelseplats, och personen flygs dit under bevakning.
3. Utanför EU (Tredjeland) – Den diplomatiska mardrömmen
Om personen däremot kommer från ett land utanför EU, blir det oerhört mycket svårare. Då styrs överförandet av internationella avtal (främst Europarådets överförandekonvention) eller bilaterala avtal mellan Sverige och det specifika landet. Här uppstår tre massiva hinder:
- Hemlandet vägrar: En stat måste godkänna att de tar emot fången. Många länder (exempelvis Iran, Irak eller Somalia) saknar ofta fungerande avtal med Sverige, vägrar svara på Kriminalvårdens förfrågningar, eller säger helt enkelt nej till att betala för att ha sina kriminella medborgare i sina egna fängelser.
- Dubbel straffbarhet: För att ett land ska ta över ett straff måste det brott personen dömts för i Sverige också vara ett brott i hemlandet.
- Den dömdes samtycke: Vissa äldre internationella avtal kräver faktiskt att den dömde brottslingen själv går med på att flyttas. Om de vet att fängelserna i hemlandet är fruktansvärda, säger de naturligtvis nej, och då tvingas Sverige behålla dem.
4. Mänskliga rättigheter och tortyrförbudet
Det absolut största juridiska hindret för att skicka hem dömda till diktaturer eller krigshärjade länder är Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.
Sverige har skrivit under på att aldrig utlämna eller överföra en person till ett land där de riskerar dödsstraff, tortyr eller omänsklig och förnedrande behandling. Om ett hemland har fängelser som är kända för grova övergrepp, svält eller systematisk tortyr, bryter den svenska staten mot internationell lag om de tvingar personen att avtjäna sitt straff där. I dessa fall måste Kriminalvården behålla fången i Sverige tills straffet är avtjänat.
Vad händer efter straffet i Sverige?
Det är viktigt att skilja på straffverkställighet (att sitta i fängelse) och utvisning. Om en person inte kan skickas hem för att avtjäna sitt straff på grund av hinder, måste de sitta av tiden i ett svenskt fängelse. Men när straffet är färdigavtjänat aktiveras utvisningsdomen. Då tar Gränspolisen över ansvaret och personen ska omedelbart sättas på ett plan till hemlandet, förutsatt att tortyrrisken inte längre hindrar själva utvisningen.
Sammanfattning
Att låta utländska brottslingar avtjäna sina straff i hemländerna är en prioriterad fråga för att lätta på trycket i svenska anstalter. Inom EU fungerar systemet väl tack vare tvingande regler. Men när det gäller dömda från länder utanför Europa hamnar svenskt rättsväsende ofta i en återvändsgränd. Om hemlandet vägrar samarbeta, eller om deras fängelser är så brutala att det strider mot mänskliga rättigheter att skicka någon dit, har Sverige inget annat juridiskt val än att låta personen sitta av sitt straff i en svensk cell.
👉 Gränspolisen – Sveriges första och sista försvarslinje
