Vad innebär mened och vad är straffet? – Regler kring osanna uppgifter i domstol

Granskad: Juni 2026

För att rättsprocesser i en domstol ska vara rättssäkra krävs det att den information och de vittnesmål som läggs fram är tillförlitliga. Domstolar är beroende av att vittnen berättar sanningen för att kunna meddela korrekta domar. Att avsiktligt lämna osanna uppgifter eller dölja sanningen under ed betraktas därför som ett allvarligt angrepp på rättssystemets grundbultar.

Detta brott kallas för mened och regleras i Brottsbalkens 15:e kapitel. Det klassificeras som ett brott mot staten och rättvisan, och straffskalan är utformad för att spegla handlingens allvar.

1. Vad krävs för att det ska vara mened?

Mened är ett så kallat uppsåtligt brott, vilket innebär att det inte kan begås av misstag. För att en person ska kunna dömas för mened krävs att tre specifika juridiska rekvisit är uppfyllda:

• Edsavläggelse: Personen måste ha avlagt vittnesed inför domstolen. Eden är en högtidlig försäkran där vittnet lovar att berätta hela sanningen och inte dölja något.
• Osanning eller undanhållande: Personen ska antingen ha lämnat en uppgift som är osann, eller medvetet underlåtit att berätta något som är av betydelse för målet (att tiga om sanningen).
• Uppsåt (Insikt): Vittnet måste ha varit medvetet om att uppgiften var osann eller att informationen undanhölls. Om ett vittne minns fel eller är uppriktigt övertygad om en felaktig uppgift, rör det sig inte om mened.

2. Vilka personer kan inte dömas för mened?

Det är en fundamental regel i det svenska rättssystemet att alla som hörs i en domstol inte avlägger ed. Vissa personkategorier är helt undantagna från edsplikten och kan därmed inte göra sig skyldiga till mened:

• Den tilltalade (den misstänkte): En person som är misstänkt eller åtalad för ett brott avlägger aldrig ed. Den tilltalade skyddas av principen om självinkriminering – rätten att inte behöva medverka i utredningen mot sig själv – och kan därför inte straffas om hen väljer att ljuga eller tiga i sitt eget försvar.
• Närstående: Familjemedlemmar och nära släktingar till den tilltalade är inte skyldiga att vittna. Om de ändå väljer att vittna, avlägger de i regel inte ed, vilket innebär att de inte kan dömas för mened.
• Unga eller psykiskt omyndiga: Personer under 15 år, eller individer som på grund av en psykisk störning inte bedöms förstå edens innebörd, avlägger inte ed.

3. Straffskalan för mened

Eftersom mened riskerar att leda till felaktiga domslut – där oskyldiga kan fängslas eller brottslingar frias – ser lagstiftaren mycket strängt på brottet. Mened har i normalfallet fängelse i straffskalan:

• Mened av normalgraden: Straffet är fängelse i högst två år. Det är mycket ovanligt att mened resulterar i enbart böter; domstolar dömer i princip alltid till en frihetsberövande påföljd eller en ingripande frivårdspåföljd för att markera brottets allvar.
• Grov mened: Om mened begås i ett mål som gäller ett mycket allvarligt brott (exempelvis mord eller grovt narkotikabrott), eller om lögnen har medfört att en oskyldig person dömts till ett långt fängelsestraff, bedöms brottet som grovt. Straffet för grov mened är fängelse i lägst två år och högst åtta år.
• Ringa mened (Ovarsam utsaga): Om osanningen rör en detalj som saknar reell betydelse för utgången i målet, eller om handlingen har skett av grov oaktsamhet (vittnet borde ha förstått att uppgiften var felaktig), kan straffet stanna vid böter eller fängelse i högst sex månader.

4. Att rätta sin lögn innan det är för sent

Lagstiftningen innehåller en säkerhetsventil för den som drabbas av ånger efter att ha lämnat en osann uppgift. Om ett vittne ljuger under ed, men drar tillbaka sin osanna uppgift och berättar sanningen innan domstolsförhandlingen i målet avslutas, kan personen i regel inte dömas för mened.

När domstolen däremot har avslutat förhandlingen och dragit sig tillbaka för att skriva domen är möjligheten stängd. Om det efteråt framkommer att ett vittne har ljugit, kommer åklagaren att inleda en ny, separat förundersökning om mened mot vittnet.

Sammanfattning

Mened innebär att ett vittne under ed avsiktligt ljuger eller döljer sanningen under en domstolsförhandling. Brottet betraktas som ett direkt angrepp på rättssäkerheten, och straffskalan sträcker sig från fängelse i upp till två år för normalgraden, till maximalt åtta års fängelse om brottet bedöms som grovt. Den som är åtalad för brottet omfattas inte av edsplikten och kan inte begå mened, men för externa vittnen är kraven absoluta. Att korrigera en osann uppgift innan rättegången avslutas är det enda juridiska sättet att undgå straffansvar om en lögn har avlagts under ed.

👉 Målsägandebiträde – Roll, uppgifter och rättsligt stöd för brottsoffer
👉 Rätten att inte medverka i en utredning – Principen om självinkriminering
👉 Brottsbalken förklarad – Struktur och kategorisering av brott i Sverige